Magnus Ingvarsson: Lekaren i Djävulens tjänst. Musikikonografisk studie av profan musik i medeltida svenska kalkmålningar. Uppsala: Musikvetenskap, 1997. C-uppsats (60 p).

De medeltida kalkmålningarna kan säga oss mycket om det medeltida musiklivet då de innehåller en stor mängd musikinstrument och musikutövare. Vi kan få en uppfattning om hur instrumenten såg ut, vilka som trakterade dem, vilka ensembler som var vanliga och hur musiken lät. Bilderna är också en viktig källa till insikt i dåtidens trosföreställningar och tankesätt, vilket innefattar synen på musiken och då främst kyrkans etiska tankar kring musik, instrument och utövare. De medeltida kalkmålningarna hade först och främst en viktig symbolbärande funktion. De skulle predika det heliga ordet, mana mot synd och varna för eviga straff. Musiken hade här en viktig symbolbärande funktion. Syftet med uppsatsen är att undersöka kyrkans syn på profan musik i medeltida svenska kalkmålningar.Vad hade den profana musiken för symbolisk funktion i det medeltida kalkmåleriet och vad var anledningen till att den hade just den symboliken? Uppsatsen bygger på det bildmaterial som finns i boken Musikmotiv i svensk kyrkokonst. Uppland fram till 1625 skriven av Ingebjörg Barth Magnus och Birgit Kjellström, vilken innehåller sammanlagt 200 musikmotiv och är en heltäckande redovisning av musikmotiv inom Uppland från 1100-talet till 1625. Arbeten av främst Eva Helenius-Öberg och Leif Jonsson har legat till grund för tolkningen av de olika motiven. Uppsatsens bildanalys är uppdelad i tre kategorier: musicerande djävlar, musicerande lekare och djurmusikanter och innefattar samtliga motiv ur dessa kategorierna som finns i Barth Magnus och Kjellströms bok. Den dominerande instrumenttypen hos dessa musikutövare är fistula och tympanum d.v.s olika blås- och slaginstrument som t.ex. säckpipa, enhandsflöjt och ramtrumma. I kategorin djurmusikanter är det vanligaste instrumentet säckpipan och trakteras främst av grisen. Dessa folkets enkla instrument var bärare av negativa etiska kvaliteter och betraktades av kyrkan som djävulens instrument. Ur dem kom det förföriska toner som skulle locka människornas sinne bort från Gud och det kristna budskapet. Djurmusikanter och lekare får i målningarna ofta förkroppsliga någon av de sju huvudsynderna: högmodet, girigheten, vreden, avunden, lättjan, frosseriet och okyskheten. I andra fall får de stå för synd och otuktigt leverne i allmänhet. Den profana musiken symboliserade det som kyrkan ansåg vara lastbart, ogudaktigt och lättjefullt.