Toivo Burlin: Skyskrapornas och de röda stugornas musik. Jazz och folkmusik i Adventures in jazz and folklore. Uppsala: Musikvetenskap, 1999. CD-uppsats ( 80 p).

Uppsatsen behandlar den svenska grammofoninspelningen ”Adventures in jazz and folklore”, dess uppläggning och tillkomst. 1965 fick de fyra jazzmusikerna och –arrangörerna Bengt-Arne Wallin, Jan Johansson, Georg Riedel och Bengt Hallberg i uppdrag av Sveriges Radio att skapa musik till en internationell tävling om det bästa underhållningsprogrammet. Musiken skulle baseras på inspelad svensk folkmusik ur radions samlingar. Det unika i verket bestod främst i att musiken var folkmusikalisk baserad, framför allt att inspelade vissångare och spelmän fick ”spela tillsammans” med jazzmusikerna, vilket var ett djärvt grepp. Jag visar hur detta verk kan ses som ett resultat av tre samverkande faktorer: 1. Jazzens produktiva egenskaper som musikform – med detta menas den musikaliska öppenhet som utmärker all jazzmusik och som tillåter en mycket fri användning av melodiskt, harmoniskt och rytmiskt material från olika håll. 2. Förändrade musikaliska villkor inom den internationella jazzen i skiftet mellan 50- och 60-tal, bl. a. ett större intresse för modalitet, andra taktarter än 4/4 och en vurm för icke-västerländsk musik. I Sverige fick dessa tendenser sin egen utveckling i och med att svenska jazzmusiker vände sig mot den inhemska folkmusiken. 3. En speciell folkmusik-”estetik” som radions medarbetare Matts Arnberg och Ulf Peder Olrog arbetade för och vars kulmen är den aktuella inspelningen. Denna estetik utgår från en saklig och antiromantisk syn på folkmusiken. Slutligen kan inspelningen ses som ett av radion iscensatt nationellt propagandastycke, men också som ett eklektiskt verk, typisk för det sena 60-talets intresse för stilblandning mellan vitt skilda konstformer.