Per-Henning Olsson: Petterssons sjunde symfoni En jämförelse mellan formen i Allan Petterssons Symfoni nr 7 och Gustav
Mahlers Symfoni nr 9,sats I. Uppsala: Musikvetenskap, 80 p., 2000

Uppsatsen syftar till att belysa Allan Petterssons symfonikomponerande, med avseende på form.
Mahler tas ofta upp i samband med Pettersson, varfor jag fann det intressant att undersöka relationen mellan tonsättarnas musik. I uppsatsen jämförs formen i Petterssons Symfoni nr 7 med formen i Mahlers Synfoni nr 9, sats I.
De båda verken presenteras översiktligt. I uppsatsens centrala kapitel diskuteras och jämnf6rs verkens form.
De båda symfonierna uppvisar en flertydig form. Första satsen i Mahlers verk är dubbeltydig: den kan tolkas antingen som en dubbelvariation eller en sonatform, medan det i Petterssons kan
diskuteras vilka som är symfonins huvudavsnitt.
I jämförelse t.ex. Beethoven och Brahms är ordningen hos Mahler och Pettersson uppbruten. Det finns en sannolikt avsiktlig dubbeltydighet hos Mahler. Pettersson har sagt: "No one in the 50s noticed that I am always breaking up the structures, that I was creating a whole new symphonic form." Om formen i Petterssons symfoni 7 är upplöst, finns det likväl spår av sonatformen. Hos Mahler finns sonatformen kvar, men satsen kan även tolkas som en dubbelvariation.